Att som ledare justera en företagskultur är något av det tuffaste du kan göra. Om du dessutom tar dig an en ”vinnare” … ja, sorry, men då riskerar du att förlora. 

Att ändra kulturer kräver övertygelse, krafttag och mod ända upp i toppen hos vd, styrelse och ägare.

Den som kommer in ny på ett företag har lätt att se kulturer som inte funkar eller som till och med är dysfunktionella.

Det kan handla om en enskild person i bolaget, men oftast är det grupper. Här har man jobbat tillsammans länge och utvecklat en osund och ibland protektionistisk kultur. Här frodas attityder, beteenden, regler och policys som ofta skiljer sig från de som företaget formulerat och fattat beslut om. Sådana subkulturer väljer likasinnade, håller varandra om ryggen och betackar sig för extern input.

”Lägg dig inte i. Vi vet vad som funkar”, är en vanlig respons.

Det som gör att en ledare ändå tvekar i sina försök att förändra är att sunkiga kulturer faktiskt kan skapa goda (externa) resultat. Utåt sett kan dessa kulturer vara framgångsrika.

I kraft av goda resultat – vad gäller ekonomi, innehåll, tid, takt & tempo, kvalitet, produkt – tillåts de köra sitt eget race.

Och trots att en ledning ofta vet att priset för en sådan kultur är dålig arbetsmiljö, rädda medarbetare och taskiga relationer så vågar den sällan agera. Det blir en låt-gå-mentalitet där chefer väjer för åtgärder.

Min egen erfarenhet, som medarbetare och chef i flera företag under 30 års tid och nu som coach och bollplank åt vd:ar i olika branscher, är att den som uppfattar sig som bäst i klassen har svårast för förändring. De tycker sig inte behöva utveckling eller förflyttning i något avseende.

Så om du som chef vill markera och justera – var beredd på starkt motstånd. Och ge dig aldrig in i ett kulturellt förändringsarbete om du inte har trygga chefer och/eller styrelse över dig som du vet backar upp dig om det skulle smälla.

Vi ser detta mönster nu, i spåren av #metoo. Flera av de profiler och mediebolag som avslöjats för att ha en sexistisk kultur är ju landets främsta. Jag är ganska säker på att många vetat mycket.

Men ingen har vågat utmana de personer som levererar bra, ger goda tittar- eller läsarsiffror, finfina reklamintäkter eller publicistiskt genomslag.

Man har väjt för vinnaren som haft tolkningsföreträde om ”vad som funkar”.